onsdag 26 maj 2010
...att leva.
Som riktigt liten njöt jag av livet på heltid. Tja, med korta avbrott för missnöje över att jag var hungrig, trött, sällskapssjuk eller behövde en ny blöja med snibb. Ja, det var snibb som gällde när jag var liten. En formklippt plastbit som för det mesta användes för att hålla fast en avlång pappersblöja runt en babystjärt. Det fanns de som använde snibbarna som snuttefilt också, fast de var nog ganska sällsynta. Detta begav sig innan texten om kvävningsrisk blev obligatorisk för alla plastföremål och barn fritt kunde välja material till sina snuttefiltar. Sedan dess har mitt heltidsnjutande kraftigt minskat i tid och missnöjet har raskt snott åt sig tiden. Men jag har bestämt mig. Jag har börjat jaga missnöjet på flykt och har börjat njuta mer av livet igen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tänkvärt! Man får passa på att iaktta de där små man har omkring sig och försöka lista ut hur dom tänker! Och öva sig på att tänka mindre framåt, tror jag!
SvaraRaderaJa, tror att vara mer än att tänka är en bra idé.
SvaraRadera